Back again med lite semester-ilska!

Hej igen!
Tillbaka efter mer än ett års uppehåll. Tänker inte berätta idag om vad som har hänt under det senaste året men det kommer kanske längre fram.

I veckan la jag ut ett inlägg i en sluten grupp på Facebook, där medlemmarna har samma diagnoser som jag. Mitt inlägg löd; "Är så trött! Behöver ha semester typ nu! Men eftersom man inte tjänar in några semesterdagar när man arbetstränar så vet jag inte om det kommer vara möjligt att få ens en veckas semester i år."

Det var tydligen ett inlägg som talade till mångas hjärtan i denna grupp för responsen var enorm. Flera talade om total utmattning och den stora stressen över att inte kunna ta ut någon semester.
Bland annat var det en kvinna (jag har fått ok av henne att skriva om det här men hon vill inte nämnas vid namn) som skrev att hon hade praktiserat och arbetstränat i över tre år och inte kunnat ta ut en enda dags semester.

För er som inte vet så är arbetsträning ett program inom Arbetsförmedlingen där ens arbetsförmåga prövas och man får prova på ett arbete. En del blir anställda efter en arbetsträning (som jag, tjohoo!) men sorgligt många vallas vidare till andra program inom Arbetsförmedlingen eller förblir arbetslösa.
Vid arbetsträning är man berättigad ersättning från Försäkringskassan men alltså ingen betald semester.

Den här kvinnan, som jag fortsatte chatta lite med, berättade att eftersom hon är ensamstående med två barn så har hon inte möjlighet att avstå från det lilla bidraget hon kan få från Försäkringskassan eller a-kassan. Hennes barn får ofta åka till mormor och morfar några veckor under sommaren och ha lite sommarlov. Men hon själv måste alltså stanna hemma och arbeta. Hon berättade också att hon två gånger hade blivit tvingad att sjukskriva sig för magsår och att hon flera gånger hade svimmat på jobbet på grund av utmattning.

Det här gör mig så ledsen och arg! Hur kan detta system leda till att få in människor på arbetsmarknaden? Hur kan människor utnyttjas för att sedan slussas vidare till nästa anhalt?

Jag vet att jag själv borde vara tacksam gör att jag har fått en anställning. Och det är jag faktiskt för det mesta;)
Men faktum är att jag nu har arbetat i över ett år utan att ha tjänat in en enda semesterdag! Jag lovar att mitt behov av lite ledighet är minst lika stort som en person som har varit anställd under samma period. 
Nu ser det ut som om det kanske kan lösa sig i alla fall på grund av bra kommunikation med jobbet och en heltidsarbetande sambo. Men jag blir så arg över att rätten till semester ska bero på vilken klass man råkar tillhöra, om man har en partner med jobb eller har turen att ha ett stort sparkapital.

Kul att du ville läsa! Kommentera gärna om du har lust!
Jag tänker inte lova när nästa inlägg kommer för det här är mitt andningshål så det ska hållas helt stressfritt:)

Kram kram