Juni-kraschen

Jag mår inte bra just nu. Stressen, som jag skrev om i förra inlägget, har knockat mig och både kropp och psyke är i upplösningstillstånd. En rejält påfrestande undersökning på sjukhus i tisdags gjorde att alla reserver verkade ta slut.

Det får mig att tänka tillbaka på hur det har varit tidigare år, och jag inser att juni inte är min bästa månad.
Kanske beror det på att jag har pluggat ganska mycket i mitt vuxna liv. Året blir liksom uppdelat i terminer. Jag kämpar som en galning för att klara mig fram till skolavslutningen och sedan kraschar jag. Men nu kommer ingen skolavslutning, terminen tar aldrig slut.
Sedan jag blev sjuk så har jag nog fortsatt att tänka på tiden på samma sätt. Mitt år börjar nån gång i augusti, sedan kör jag på utan större reflektioner fram tills att luften går ur mig på vårkanten.
Sen att det är pollensäsong gör ju inte den här tiden lättare.

Jag tror också att jag har en övertro över vad ljus och värme kan åstadkomma. På vintern kan jag tänka att värken är jävlig men att det kommer bli bättre när värmen kommer tillbaka. Jag tänker att jag blir piggare bara det börjar bli lite ljusare igen. Till viss del är ju detta sant, kroppen mår ofta lite bättre under sommarhalvåret. Men faktum är att det inte sker några underverk. Jag kan fortfarande inte ut och leka och springa som jag önskade, jag orkar fortfarande inte med mycket mer än att jobba och sova. Bilden stämmer inte överens med den bilden jag kan måla upp för mig själv under mörkaste vintern.

Samma sak är det med alla andra förväntningar som jag har på våren och sommaren. Så länge det är mörkt och kallt ute så är jag rätt nöjd i mitt soffhörn med stickningen i knät och en stor kopp te.
Men när värmen och ljuset kommer så vill jag ut och göra saker. Jag vill åka på utflykter, ha picknick, gå på loppis, dricka vin på någon uteservering och plaska i vattnet! Men när den tiden väl är här så inser jag att det mesta inte kommer att bli av. Återigen så stämmer min bild av härliga sommar-Ida inte överens med verkligheten.

Så vad kan jag göra? Minska mina krav på årstiden kanske? Eller helt enkelt lyssna på allas favorituttryck; acceptera... Men hur gör jag det?

Kram från en vass men skön spikmatta:)

    Planering inför sommarens efterlängtade semester är i full gång:)