Fritid utan dåligt samvete???

Jag har precis haft semester. Förutom att jag åkte på något slags virus, vilket resulterade i mycket tid tills sängs, så var det såklart helt underbart att var ledig. Det är en konstig känsla att få göra precis vad jag vill utan att ha dåligt samvete. Jag kan ta en tur i skogen med vetskapen att det troligen kommer att göra mig febrig och trött dagen efter, och kanske dagen efter det. Men det spelar ingen roll! För dagen efter har jag inget jobb att sköta, inga måsten som pockar på och inga människor att göra besvikna. 

I det vanliga, vardagliga, livet måste veckan planeras minutiöst. Jag kan inte tillåta mig själv att planera in mer än vad jag orkar, för jag får inte riskera att förlora arbetstid. Jobbet går alltid före allt annat! Med en tillvaro där den eventuella fritiden äts upp av läkarbesök och ändlös vila så finns inte utrymme för mycket annat. Visst händer det att jag är spontan och vågar mig iväg på bio, utflykt med älsklingen eller en middag med familjen. 

Men jag får oftast betala ett högt pris för det med de vanliga symptomen på överansträngning. Jag önskar att jag kunde rycka på axlarna och ta en dag i taget. Men... Det dåliga samvetet över att jag har vågat utsätta min kropp för någonting som inte är arbete gnager hål på mig! Det handlar inte bara om de pengar jag förlorar utan om stoltheten att klara av jobbet. Jag förlorar rytm och lust till mitt arbete varje gång jag tvingas vara hemma och vila. 

Jag räknade ut en gång att jag, inklusive den vilan som krävs, lägger ca 50- 60 timmar i veckan på en halvtidstjänst. Bör jag inte kunna få göra någonting som jag tycker är roligt också? Svaret är såklart både ja och nej. Ja självklart, alla har rätt till en meningsfull tillvaro! Nej, ditt pucko, du klarar inte ens av att arbeta heltid!

Så går tankarna, fram och tillbaka studsar de runt som en studsboll i mitt huvud! En tennismatch där ena spelaren spelar för ja och den andra för nej, en match som aldrig tar slut! 

Men nu ska jag ta första steget för att avgöra den matchen! Jag ska strida mot det dåliga samvetet och varannan vecka försöka komma iväg på stickcafe. Det är något som jag har velat göra i flera år men som runnit ut i sanden på grund av andra krav. Jag ska banne mig göra ett ärligt försök fram till jul att försöka njuta av de 2-3 timmarna varannan vecka utan en gnutta dåligt samvete. Jag vet att det kommer bli svårt och att jag kommer att förbanna mig själv många gånger om. Men jag måste försöka och stå för det beslutet jag har tagit. Så nu när jag har skrivit ner mina planer här, och ni har läst dem, så finns det väl ingen återvändo:) Ett litet steg för resten av världen, ett enormt steg för mig i jakten till ett meningsfullt liv!